Då var 25-manna avverkat, jag tog mig runt genom att lunka nästan hela banan, det var endast i uppförsbacken till startpunkten jag fick använda en annan ”löpstil”. Vidare gjordes det välbehövliga stopp på banan, vid själva stämplingen, trots att Togge hade försett mig med en s k snabb pinne. Dessutom gjorde jag ett kartläsningsstopp i en nedförsbacke dock var jag så koncentrerad att jag inte märkte förrän strax efteråt att det var Lennart Smedenmark som jag hade mött.
Kilometertiden var svindlande, jag brukar ha som mål att komma under 10 minuter kilometern. På 25-manna hade jag 7:06 min/km, i och för sig bör det väl nämnas att Henrik Johannesson hade 4:47 min/km på samma bana och att det var ganska lättlöpt.
Första hade jag en tanke att springa en direktanmälningsbana på söndagen, två förutsättningar skulle vara klara, den första var uppfylld d v s det var vackert väder. Den andra var att jag skulle känna mig pigg, där var det ett gränsfall. Men det definitiva beslutet tog jag efter att ha fått återvända till bilen för att hämta pengar när jag var på väg från parkeringen till TC på söndagsmorgonen. När jag vände om fem meter uppåt i en liten backe sprutade mjölksyran upp över öronen. Då konstaterade jag att återhämtningstiden efter en ansträngning för mig i det tillstånd jag befinner mig i just nu är betydligt mer än 24 timmar.
Trots vedermödorna var det som valigt härligt att tillsammans med 50 klubbkamrater och flera tusen andra orienterare återigen uppleva ett 25-manna i höstlikt Stockholmsväder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar