För nästan två månader sedan skrev jag ett inlägg här som handlade om tumgreppet och användningen av tumkompass. Jag skrev det under rubriken: Orienteringsfilosofi i Ronneby Orienteringsklubb.
I det inlägget försökte jag beskriva att vi i ROK skall ha en gemensam utbildningsfilosofi för våra nybörjare d v s utbilda dem på ett sätt som vi alla är överens om. Det är inte detsamma som att alla orienterare i ROK skall gå över till tumkompass. Vad vi gamla gubbar och kärringar håller på med i skogen kan vi hålla för oss själva, men när vi skall lära ungdomar orientera då är det tumkompass som gäller. Det skall vara vår OL-filosofi. Framgångsrika fotbollsklubbar använder en spelidé ända från knattelaget upp till representationslaget. Föräldrar och/eller barn som kommer till måndagsverksamheten har valt orientering och Ronneby OK som en idrott de är intresserade av och då skall vi ha en genomarbetad och gemensam strategi för hur vi skall lära dem orientering.
På samma sätt skall vi ha en tanke, en filosofi när vi utvecklar äldre ungdomar som valt orientering som sin idrott och i de flesta fall valt bort andra sporter för just orienteringen. Då är frågan, har vi det idag, ger vi dem det bästa stödet eller supporten för att de skall utvecklas som orienterare och når de, de mål som de själva kanske har satt upp? Vi ger dem idag relativt bra förutsättningar men jag tror att vi kan bättre.
Idén med träningssupport var jättebra men det kräver en stor insatts av såväl instruktör som adept, speciellt om man driver det på ideell basis. På styrelsemötet när det presenterades framförde jag på fullaste allvar min förhoppning att de som åtog sig uppgiften skulle orka med det hela för jag vet hur viktigt det är i en individuell idrott som orientering.
Det finns tre saker som jag vill ta upp till diskussion när det gäller utveckling av våra ungdomar i Ronneby OK. Två är kopplade till orienteringsteknikmomentet och den tredje till löpträningen.
1. Själva tävlingen ger för ungdomar den bästa teknikträningen.
I konkurrensen och i tävlingsmomenten anstränger sig och framförallt koncentrerar ungdomarna sig på ett helt annat sätt än på träning-/klubbtävlingarna där de i flesta/bästa fall möter våra 50 och 60 löpare på dam respektive herrsidan.
Många säger att man inte skall tävla för mycket, de som säger det är ofta föräldrar påhejade av ”förståsigpåare” som själva är lite halvtrötta att stiga upp tidigt och inte får sovmorgon på lördagar och söndagar. Den bästa teknikträningen för ungdomar är tävling i relevant konkurrens och terräng.
Varför påstår jag det? Det spelar ingen roll hur många uppföljare som springer bakom en ungdom och ger feedback under eller efter träningen på Saxemarakartan eller motsvarande kartor i vårt närområde om man inte orienterar i rätt tempo och har orienteringsmoment med rätt svårighetsgrad. När det gäller tempot så är tyvärr våra uppföljare för osnabba, även när det gäller H21 och D21 för våra bästa ungdomar. Kolla kilometertider på de bästa H16 och D16 i landet, de springer lika fort som de bästa H respektive D 21: orna i landet. Således, ungdomarna måste få känslan att genomföra orienteringsmomenten i rätt tempo d v s kunna hantera höghastighetsorientering.
Våra ungdomar i ROK eller Blekinge kan hantera planbildsorientering i högt tempo det visar resultatet på bl a USM kavlen. Terrängområdet utanför Söderhamn där tävlingen gick var nästan stigrikare än Brunnsskogen. Om man sedan kollar in den individuella USM-tävlingen, där det var rena vildmarksterrängen, i varje fall den första delen av banan, då uteblev framgångarna, OL-momenten blev kanske för övermäktiga att genomföra i högt tempo.
2. ”Taktiksnack” före och omedelbar feed back direkt efter tävling.
Detta är det viktigaste när det gäller att mentalt utveckla OL-tekniken. Här måste vi bli bättre på att stödja ungdomar till framför allt icke orienterande föräldrar.
Före gäller det att ge information om terräng, karta, kartritare, banläggare, vilken OL-teknik är det som gäller m h t till det uppräknade och tävlingsarrangemanget i sin helhet. T ex har den föreningen arrangerat tävlingar förr på samma plats, finns gamla kartor över området m m.
Efter tävlingen är det traditionell genomgång av bana, använd orienteringsteknik, låta löparen beskriva ”OL-upplevelsen” m m. Detta kan inte vänta till en gemensam studiecirkel framåt hösten/vintern, då har man glömt bort det viktiga som man skall dra erfarenhet av och det blir för generellt, framför allt blir det inte anpassat till individen.
Ovanstående stöd, före och efter skall ske individuellt. Varför jag särskilt tar upp att ungdomar till icke orienterande föräldrar skall ha särskilt stöd beror på, att i de flesta fall där föräldrarna är orienterare får barnen detta med ”modersmjölken”, det förs OL-teknikdiskussioner hemma vid köksbordet, i bilen till och från tävlingarna/träningar.
3. Distansträning för ungdomar i större omfattning än vad vi har just nu i klubben.
Vi måste tidigt lära våra orienterande ungdomar att löpträna och då distansträna. Det är inte bara viktigt för syreupptagningsförmågan utan distansträningen är också viktig för att anpassa och stärka muskler, senor, senfästen och övergången mellan muskler och senor. Detta är viktigt så att man sedan tål hög belastning vid back och intervallträning.
För lite mer än 30 år sedan var Kerstin Månsson med oss seniorer och sprang distansträning 12 till 15 km om söndagarna på Karlsnäs. För lite mer än ca 15 år sedan var det en generation ungdomar i Ronneby OK som var med och sprang hemlängtansträning 1,5 till 2 timmar på vinterhalvårets söndagar och som också trimmades i veckorna på OL-gymnasiet i Olofström av Thomas Månsson. Jag tror att vi som har följt orienteringen genom åren vet att det gav resultat och framgångar på både nationell och internationell nivå.
14, 15, och 16 åringar kan vara ute och distansträna i 1,5 till 2 timmar i lugnt tempo med vätskekontroller eller vätskebälte. De klarar av att spela innebandy i två till tre timmar non stop utan vätska! Ungdomarna klarar dubbelt så mycket som de själva tror och fyrdubbelt så mycket som vad mamma och pappa tror.
Det är glädjande, det verkar vara ett trendbyte på gång, våra ungdomar väljer att avsluta höstsäsongen med Hyltes 2-mil och Jättemilen i Danmark i stället för som ROK har gjort under en femtonårsperiod till för något år sedan, avslutat säsongen med Novembersprinten.
Jag har följande förslag för till åtgärder:
1. Vi skall göra en noggrann tävlingsplanering, vi skall välja ut tävlingar m h t till mästerskap i närtid och på två till tre års sikt. Öka antalet tävlingar per år så att ungdomarna kommer upp till mellan 30 och 40 tävlingar per år. Det kan betyda tävling både lördag och söndag under säsongerna.
Jag är beredd att se till att transporterna till tävlingarna fungerar med antingen buss, minibuss eller bil. Jag är också beredd att stå för tävlingssupport till dessa tävlingar om det t ex behövs logi m m. Jag tror inte på att anskaffa egen buss eller minibussar, det är för stort underhållsbehov, de ledarresurserna skall vi satsa på tävlingsupport i stället, dessutom blir det billigare att hyra.
2. ”Taktiksnack” före och omedelbar feed back direkt efter tävling.
Här måste vi äldre orienterare ställa upp som inte har egna barn eller har utflugna barn. Vi måste ta oss an ungdomarna i stället för att köra för- och eftersnack med varandra. Framtiden för orienteringen och ROK ligger i ungdomarna och inte hos oss pensionärsorienterare. Även om jag inte kan springa som förr så har jag en del erfarenhet och fortfarande en del att ge vad gäller modern OL-teknik.
3. Distansträning för ungdomar i större omfattning än vad vi har just nu i klubben.
Återigen finns det ett ledarbehov, vi måste ställa upp, springa med ungdomarna i ”snacketempo” under distanspassen, här kan HD 35 – 50 orienterarna också göra en insats, kombinera det egna träningspasset och köra tillsammans med ungdomarna.
Här kan jag tyvärr inte ställa upp själv p g a av en dålig fotled, möjligtvis med cykel.
Vi bör lägga in minst två rejäla distanspass per vecka under vinterhalvåret inte bara på pappret utan alla ”löpbara” individer i klubben måste deltaga och ställa upp som föredömen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar