Upp- och nervända vädervärlden, här i det sydöstra hörnet av Sverige har vi en grön vinter. I skrivande stund i mitten av februari har vi i och för sig en liten köldknäpp med 3 till 4 grader kallt om nätterna men redan i övermorgon lovar metrologerna 6 till 7 plusgrader igen. De första blåsipporna fanns i trädgården redan den 9 februari, är det rekord? Det har funnits gröna vintrar förr.
Upp- och nervända kustartillerivärlden förlåt amfibievärlden, ja man kan nästan tro det när amfibieförband står beredda för att åka ut på en internationell insats i Tchad, långt från havet och i ökenklimat. Är det månne ett sätt att anpassa sig för hotande framtida klimatförändringar? Nej, det visar väl än en gång att amfibieförband kan anpassa sig till uppgiften. Det har hänt förr, fast då var det anpassning till helt andra klimatförhållande men ändock långt ifrån havet. Under andra världskriget i bistert vinterklimat grupperade ett rörligt 15,2 cm kustartilleriförband i närheten av Storlien i Jämtland.
I vår värld, kamratföreningsvärlden är det inte upp och ner utan som vanligt. Vi har traditionsenligt avverkat vårt 72:a årsmöte, denna gång på Sjöofficersmässen. Marinbaschefen, överste Ola Truedsson gästade oss och vi fick en mycket uppskattad uppdatering om läget i Försvarsmakten. Jo, lite upp och ner är det nog ändå och det med glädje för oss KA 2:are. För närvarande, förutom att vi har en Marinbaschef som är grundutbildad vid KA 2 är Per Jenvald nyutnämnd chef för marinbasbataljonen, Mats Lindberg nyutnämnd ställföreträdande chef för Amfibieregementet och Roger Nilsson nyutnämnd chef för Amfibiebataljonen vid nämnda regemente. Chefsutvecklingsklimatet var nog inte så dåligt ändå vid vårt kära regemente.
Vårens kamratföreningsaktiviteter är i antågande. I april genomförs en Berlinresa under Kjell Silverbarks ledning och i maj går vårutflykten till Beredskapsmuseet i Helsingborg. Men vi träffas också i klubblokalen på Skönstavik den andra tisdagen i varje månad mellan 14:00 och 16:00. Vi har också påbörjat planeringen av den årliga kamratföreningsträffen som i år kommer att äga rum i Karlskrona. Preliminärt datum för träffen är för närvarande sista helgen i augusti, efter att olympiaden i Peking har avslutats.
onsdag 20 februari 2008
torsdag 22 november 2007
Ledare Kustposten (KA 2 kamratförenings tidning) nr 4 2007
” Det var en kväll i Karlskrona, när det var månsken. Det var vackert och lugnt, men förut på dagen hade det stormat och regnat, och människorna trodde visst, att ovädret fortfor ännu, för knappt någon enda av dem hade vågat sig ut på gatan.”
Ovanstående är det inledande stycket i kapitel 9 Karlskrona, Nils Holgerssons underbara resa. Det skulle lika gärna ha kunnat vara en beskrivning av vädret för KA 2:s nattliga patrullorienteringar. Men kanske inte, för det var sällan månsken i novembernattens mörker i samband med dessa tävlingar. Snarare var det regn, blåst, dimma, ibland både snö och kyla som gjorde dessa arrangemang minnesvärda. En sak var dock klar förhandssnacket och förberedelserna lyste bildligt talat upp höstmörkret i KA 2 - kasernerna när man inför tävlingarna diskuterade lagsammansättningar och spekulerade i möjliga tävlingsområden.
Genom mitt intresse för idrott och i synnerhet orientering blev jag redan tidigt under min första tjänstgöring ”värvad” till batterilaget för att deltaga i regementsmästerskapet i nattlig patrullorientering. Året var 1966, i laget för 2. batteriet ingick flaggtelemästare Erik (TEW) Johansson, korpral Torbjörn Sunesson och undertecknad som vid tillfället var vicekorpral, jag hade någon form av dispens för deltagande. Tävlingen var bara till för stamanställda, men jag var redan antagen för att bli stamanställd och skulle befordras till korpral någon vecka senare.
Det enda minne jag har från tävlingen är att när vi satt i bussen utanför gymnastiksalen på Gräsvik och väntade på avfärd till den hemliga startplatsen kom det in en överstelöjtnant med en svart lapp för ena ögat. Alla undrade och någon som var djärv nog ställde frågan: ”har överstelöjtnanten skadat ögat”? ”Nej, nej tvärt om, jag har lappen för att träna mitt mörkerseende.” Det visade sig att vederbörande hade burit en svart ögonlapp hela veckan före tävlingen, skiftat mellan vänster och höger öga, för att träna upp mörkerseendet!!! Hur det gick i tävlingen? Jo för 2. batteriets lag gick det bra men för Mekanikerskolans lag med överstelöjtnanten hjälpte det inte med ögonlappen, de kom sist, 1 timme och 54 minuter efter segrarlaget.
Dessa tävlingar var egentligen mycket mer än tävlingar. Det var strapatser och upplevelser i nattens mörker tillsammans med arbetskamrater och kollegor. Det var också en gemytlig samvaro efter tävlingarna med kaffe, macka och ett livligt ”eftersnack” i samband med prisutdelningen. Allt detta har Torbjörn Sunesson dokumenterat i en liten häftad bok, KA 2 Idrottshistoria, Nattlig patrullorientering (1993). Den beskriver inte bara nattorienteringarna från 1934 till 1992 utan också en del av KA 2:s tidiga idrottshistoria. Den rekommenderas för den som är KA 2- och idrottsintresserad. Regementspatrulltävlingen fortsatte i KA 2: regi ända fram till år 2000, den sista arrangerades på Rosenholm kvällen före regementets nedläggning. Tävlingsformen finns kvar och fortfarande arrangeras en patrullorientering årligen i Marinbasens regi där de flesta startande är kustartillerister.
Redan i början av förra seklet var det två gubbar (en patrull) som i Nils Holgerssons värld var ute i nattens mörker och sprang på Karlskronas gator, en av dem var Karl XI den andra var gubben Rosenbom. Var Rosenbom härstammar ifrån kåserade Olle Melin om på vårt senaste möte. Olle hade varit och hälsat på Rosenboms kusiner i finska Österbotten, tack för ett intressant föredrag.
Vi ses nästa gång i början av februari då avhålls årsmötet på Sjöofficersmässen men innan dess skall vi fira jul och nyår.
En God Jul och Ett Gott Nytt År önskar vi från styrelsen alla våra medlemmar!
Ovanstående är det inledande stycket i kapitel 9 Karlskrona, Nils Holgerssons underbara resa. Det skulle lika gärna ha kunnat vara en beskrivning av vädret för KA 2:s nattliga patrullorienteringar. Men kanske inte, för det var sällan månsken i novembernattens mörker i samband med dessa tävlingar. Snarare var det regn, blåst, dimma, ibland både snö och kyla som gjorde dessa arrangemang minnesvärda. En sak var dock klar förhandssnacket och förberedelserna lyste bildligt talat upp höstmörkret i KA 2 - kasernerna när man inför tävlingarna diskuterade lagsammansättningar och spekulerade i möjliga tävlingsområden.
Genom mitt intresse för idrott och i synnerhet orientering blev jag redan tidigt under min första tjänstgöring ”värvad” till batterilaget för att deltaga i regementsmästerskapet i nattlig patrullorientering. Året var 1966, i laget för 2. batteriet ingick flaggtelemästare Erik (TEW) Johansson, korpral Torbjörn Sunesson och undertecknad som vid tillfället var vicekorpral, jag hade någon form av dispens för deltagande. Tävlingen var bara till för stamanställda, men jag var redan antagen för att bli stamanställd och skulle befordras till korpral någon vecka senare.
Det enda minne jag har från tävlingen är att när vi satt i bussen utanför gymnastiksalen på Gräsvik och väntade på avfärd till den hemliga startplatsen kom det in en överstelöjtnant med en svart lapp för ena ögat. Alla undrade och någon som var djärv nog ställde frågan: ”har överstelöjtnanten skadat ögat”? ”Nej, nej tvärt om, jag har lappen för att träna mitt mörkerseende.” Det visade sig att vederbörande hade burit en svart ögonlapp hela veckan före tävlingen, skiftat mellan vänster och höger öga, för att träna upp mörkerseendet!!! Hur det gick i tävlingen? Jo för 2. batteriets lag gick det bra men för Mekanikerskolans lag med överstelöjtnanten hjälpte det inte med ögonlappen, de kom sist, 1 timme och 54 minuter efter segrarlaget.
Dessa tävlingar var egentligen mycket mer än tävlingar. Det var strapatser och upplevelser i nattens mörker tillsammans med arbetskamrater och kollegor. Det var också en gemytlig samvaro efter tävlingarna med kaffe, macka och ett livligt ”eftersnack” i samband med prisutdelningen. Allt detta har Torbjörn Sunesson dokumenterat i en liten häftad bok, KA 2 Idrottshistoria, Nattlig patrullorientering (1993). Den beskriver inte bara nattorienteringarna från 1934 till 1992 utan också en del av KA 2:s tidiga idrottshistoria. Den rekommenderas för den som är KA 2- och idrottsintresserad. Regementspatrulltävlingen fortsatte i KA 2: regi ända fram till år 2000, den sista arrangerades på Rosenholm kvällen före regementets nedläggning. Tävlingsformen finns kvar och fortfarande arrangeras en patrullorientering årligen i Marinbasens regi där de flesta startande är kustartillerister.
Redan i början av förra seklet var det två gubbar (en patrull) som i Nils Holgerssons värld var ute i nattens mörker och sprang på Karlskronas gator, en av dem var Karl XI den andra var gubben Rosenbom. Var Rosenbom härstammar ifrån kåserade Olle Melin om på vårt senaste möte. Olle hade varit och hälsat på Rosenboms kusiner i finska Österbotten, tack för ett intressant föredrag.
Vi ses nästa gång i början av februari då avhålls årsmötet på Sjöofficersmässen men innan dess skall vi fira jul och nyår.
En God Jul och Ett Gott Nytt År önskar vi från styrelsen alla våra medlemmar!
tisdag 20 november 2007
Vi är med på banan........ bandybanan
(klicka på artikeln så blir den läsbar)
Som kännt sedan tidigare skall Ronneby kommun tillsätta en utredning med en neutral konsult för att få en prislapp på investerings- och driftskostnader för en konstfrusen bandybana. Det har ju nämnts av vissa politiker vid olika tillfällen att Karlsnäs kan vara ett alternativ för en konstfrusen bandybana.
Vi har en konstfrusen banybana med som ett förslag i den lista med utvecklingsidéer som är under bearbetning. Är någon villig att stå för investeringskostnaderna, ca 10-12 miljoner och för driftskostnaderna ca 2 miloner/år - så varför inte!!!!
Personligen tror jag att man tillsätter utredningen för att få klarhet och för att få argument till att fördröja frågan ytterligare något eller några år. Det är ännu ingen politker i den f n rådande majoritetskonstellationen i kommunen som säger ja till en konstfrusen bandybana. Eftersom fotbollsföreningarnna och ishockeyföreningen i kommunen ser bandyn som en konkurrensidrott både vad gäller rekrytering av utövare och kommunalsponsring avseende anläggningar samt ekonomiskt stöd så blir det svårt. Många av kommunpolitikerna är engagerade och intresserade av fotboll ända upp på högsta nivå och många av deras väljare finns bland hockeyfansen på läktaren i Kockumhallen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)